Cochabamba
 |
 |
Staden ligger vid floden Rocha, omkring 2 650 meter över havet vid foten av berget Tunari och omges av Alalaylagunen och San Sebastian-berget.
Cochabambadalen har varit befolkad i över tusen år tack vare den bördiga jorden och det vårliknande klimatet året runt. Arkeologiska bevis vittnar om att inka, tupuraya, mojocoya, omereque och tiwanaku bosatte sig i dalen under olika perioder innan spanjorerna kom till platsen.
Den första spanska invånaren i dalen var Garci Ruiz de Orellana 1542. Han köpte större delen av marken av de lokala hövdingarna Achata och Consavana genom ett köpebrev som registrerades 1552 i staden Potosí. Köpeskillingen var 130 pesos. Hans bostad, Mayorazgohuset, finns fortfarande bevarat i förorten Cala Cala.
Villa de Oropesa, som Cochabamba först kallades, grundades 2 augusti 1571 på order av vicekungen Francisco de Toledo. Det skulle bli ett centrum för jordbruksproduktion för matförsörjning till gruvorterna i den närliggande Altiplanoregionen, speciellt för Potosí som blev en av världens största och rikaste städer under 1600-talet och som bidrog till den väldiga rikedom som gjorde Spanien till en stormakt på den tiden.
1574 skedde det nominella grundandet av Cochabamba av Sebastian Barba de Padilla. Med silvergruvindustrin i Potosi i högkonjunktur, växte Cochabamba under sina första århundraden. Staden gick dock in i en lågkonjunktur under 1700-talet då gruvindustrin minskade.
1793 års folkräkning visar att staden hade 22 305 invånare. Av dessa var 12 980 mestiser, 6 368 spanjorer, 1 182 indianer, 1 600 mulatter och 175 afrikanska slavar.
1786 döpte Karl III av Spanien om staden till 'den lojala och tappra staden Cochabamba'. Detta gjordes för att befästa stadens roll efter undertryckandet av indianska upprorsmakare i Oruro 1781, genom att skicka dit beväpnade styrkor för att slå tillbaka upploppen. Sedan slutet av 1800-talet har Cochabamba åter vuxit fram som ett framstående jordbrukscentrum i Bolivia.
