Karta - Anjar (Aanjar)

För staden Anjar i Gujarat i Indien, se Anjar, Indien.'' Anjar (arabiska عنجر, armeniska Անճար), även känt som Haoush Mousa, är en stad och en arkeologisk plats i Bekaadalen i Libanon, omkring 60 kilometer öster om Beirut och 850 meter över havet.

Anjar har en total yta av 18 km2 (1.800 hektar), varav ungefär 98 hektar i tätorten. Området köptes 1939 av den franska mandatadministrationen med finansiering av franska staten och armeniska donatorer. Tätorten bebyggdes på basis av en omsorgsfullt utarbetad generalplan av Hagop Keshishian efter en bild av en örn med utfällda vingar, orienterad ungefärligen i söder-norr. Den nord-sydliga mittaxeln är paradgatan, en 20 meter bred gata, som är en fortsättning av den huvudsakliga tillfartsvägen från nordväst. Den moderna staden är sammanbyggd med den antika staden i den nordöstra delen. I stans södra del ligger Armeniska apostoliska kyrkans Sankt Boghoskyrkan (Sankt Paulskyrkan) från 1960, och det finns också den katolsk Mariakyrkan från 1954 och en evangelisk kyrka från 1941.

I ursprungsplanen för staden ingick tvårumshus, men ekonomiska nedskärningar under andra världskriget ledde till att husen byggdes med ett rum på 4 x 4,5 meter och en toalett, men på en hustomt av den ursprungligen planerade storleken på 400 kvadratmeter (15 x 25 meter). Sammanlagt 1.065 av dessa minimala hus byggdes för att ersätta det ursprungliga tältlägret.

Det nutida Anjar har en befolkningen på cirka 2.400 invånare, varav nästan alla är armenier. Den armeniska befolkningen kom till Anjar sommaren 1939 efter det att Frankrike mot Syriens protester överlämnat Hatayprovinsen till Turkiet. Omkring 5.000 personer anlände, framför allt från sex armeniska byar på sluttningen av Musa Dagh, med undantag av Vakifli, vars befolkning valde att stanna. De sex stadsdelarna har namn efter de tidigare armeniska byarna på Musa Daghs sluttningar. I staden finns sedan 1998 vid martyrmonumentet en byst över Moses Ter-Kalousdian, ledaren för den armeniska motståndskampen vid Slaget om Musa Dagh augusti-september 1915.

På sommaren växer befolkningen till cirka 3.500 personer, då ett antal armenier i förskingringen kommer tillbaka till staden.

Ungefär en kilometer norr om staden finns Anjarkällan (Dzardager), som var byns vattenställe fram till 1947, då ledningar lades ned till tätoten. År 1962 fick byn elektricitet och 1991 ett avloppssystem.

Nära Sankt Boghoskyrkan ligger martyrmonumentet från 1995.