Thai
Thailändska eller thai (thai: ภาษาไทย, Phasa Thai, ; historiskt även siamesiska ) är det officiella språket i Thailand.
Thai tillhör språkfamiljen tai vars ursprung är omtvistat, men vissa lingvister delar in den i den större gruppen tai–kadaispråk. Språket thai talas av 46 till 50 miljoner människor.
Thailändska är ett tonspråk. Det betyder att varje stavelse i thai har någon av fem fonemiska (betydelseskiljande) toner: låg ton, hög ton, medelton, fallande ton och stigande ton. Vad som för en icke-tonspråkstalare låter som samma stavelse kan alltså ha helt olika betydelser – vara olika ord – beroende på vilken ton som används.
För den som inte talar något tonspråk sedan tidigare kan detta verka svårt. Ordtoner förekommer exempelvis sällan i indoeuropeiska språk. I dessa används i stället tonhöjd på andra vis, vilket kallas intonation. I romanska språk, t.ex. franska och italienska, kan en fråga med ja/nej-svar se likadan ut som det jakande svaret, men intonationen signalerar om det är en fråga eller ett svar. Intonation används även till att betona och förtydliga budskapet även om det framgår ändå, t.ex. engelska "You are home now, right?" där "right" uttalas med en höjning av tonen. I nordiska språk som svenska och norska finns en betydelseskiljande tonaccent i vissa tvåstaviga ord, till exempel anden i betydelsen fågeln och anden i betydelsen sagofiguren.
När thai transkriberas fonetiskt visar tecknen ovanför vokalerna vilken ton stavelserna har:
* ´ ovanför vokalen uttalas i hög ton
* ` uttalas i låg ton
* ^ uttalas med fallande ton
* ˅ uttalas med stigande ton.
Stavelser utan dessa tecken uttalas med medelton.
Thai tillhör språkfamiljen tai vars ursprung är omtvistat, men vissa lingvister delar in den i den större gruppen tai–kadaispråk. Språket thai talas av 46 till 50 miljoner människor.
Thailändska är ett tonspråk. Det betyder att varje stavelse i thai har någon av fem fonemiska (betydelseskiljande) toner: låg ton, hög ton, medelton, fallande ton och stigande ton. Vad som för en icke-tonspråkstalare låter som samma stavelse kan alltså ha helt olika betydelser – vara olika ord – beroende på vilken ton som används.
För den som inte talar något tonspråk sedan tidigare kan detta verka svårt. Ordtoner förekommer exempelvis sällan i indoeuropeiska språk. I dessa används i stället tonhöjd på andra vis, vilket kallas intonation. I romanska språk, t.ex. franska och italienska, kan en fråga med ja/nej-svar se likadan ut som det jakande svaret, men intonationen signalerar om det är en fråga eller ett svar. Intonation används även till att betona och förtydliga budskapet även om det framgår ändå, t.ex. engelska "You are home now, right?" där "right" uttalas med en höjning av tonen. I nordiska språk som svenska och norska finns en betydelseskiljande tonaccent i vissa tvåstaviga ord, till exempel anden i betydelsen fågeln och anden i betydelsen sagofiguren.
När thai transkriberas fonetiskt visar tecknen ovanför vokalerna vilken ton stavelserna har:
* ´ ovanför vokalen uttalas i hög ton
* ` uttalas i låg ton
* ^ uttalas med fallande ton
* ˅ uttalas med stigande ton.
Stavelser utan dessa tecken uttalas med medelton.
