Persiska
Persiska (persiska: فارسی, fārsi, /fɒːɾsiː/), är ett iranskt språk inom den indoiranska grenen av de indoeuropeiska språken. Det talas främst i Iran (där kallat fārsi eller pārsi), Afghanistan (där kallat "dari" sedan 1964 av politiska skäl ), Tadzjikistan (officiellt kallat "tadzjikiska" av politiska skäl av Sovjetunionen) och andra länder som historiskt varit under persiskt inflytande.
Persiska är ett av världens äldsta levande språk och omfattar tre historiska faser:
* fornpersiska 500 f.Kr-200 e.Kr.)
* medelpersiska 200-900 e.Kr.)
* nypersiska (800 e.Kr.-).
Språket kallades ursprungligen pārsi; namnet fārsi tillkom som en följd av den arabiska erövringen av Persien eftersom ljudet [p] saknas i arabiska. Termen fārsi är en endonym och ska inte användas om persiska på andra språk.
Fornpersiskan uppstod i södra Iran och spreds från akemenidiska riket till Främre Asien och Centralasien. Dagens nypersiska utvecklades under medeltiden i städerna Bukhara och Samarkand och blev tidigt ett handelsspråk längs Sidenvägen.
Persiska är statsbärande språk i Iran och modersmål för ungefär 70 procent av befolkningen i landet. Persiskan har influerat och påverkat många av de språk som talas i andra asiatiska länder, såsom Pakistan, Indien, Turkiet och Armenien. Även i europeiska språk återfinns persiska lånord, till exempel sjal, schack, kebab och paradis.
En språkform som är så nära besläktad med standardpersiskan att den som regel betraktas som en persisk dialekt talas av en betydande del av befolkningen i Afghanistan. Denna språkform benämns dari (fārsi-ye dari) och kan allmänt sägas vara en aning mer konservativ än standardpersiskan. Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan rikssvenskan och finlandssvenskan. Dari talas som modersmål av cirka hälften av den afghanska befolkningen och är även det dominerande språket i huvudstaden Kabul.
I Tadzjikistan är tadzjikiska officiellt språk. Även denna språkform står persiskan mycket nära och betraktas emellanåt som en persisk dialekt. Tadzjikiskan skrivs dock med det kyrilliska alfabetet och har en något annorlunda struktur, i synnerhet när det gäller vokalerna. Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan svenska och norska.
Persiska är ett av världens äldsta levande språk och omfattar tre historiska faser:
* fornpersiska 500 f.Kr-200 e.Kr.)
* medelpersiska 200-900 e.Kr.)
* nypersiska (800 e.Kr.-).
Språket kallades ursprungligen pārsi; namnet fārsi tillkom som en följd av den arabiska erövringen av Persien eftersom ljudet [p] saknas i arabiska. Termen fārsi är en endonym och ska inte användas om persiska på andra språk.
Fornpersiskan uppstod i södra Iran och spreds från akemenidiska riket till Främre Asien och Centralasien. Dagens nypersiska utvecklades under medeltiden i städerna Bukhara och Samarkand och blev tidigt ett handelsspråk längs Sidenvägen.
Persiska är statsbärande språk i Iran och modersmål för ungefär 70 procent av befolkningen i landet. Persiskan har influerat och påverkat många av de språk som talas i andra asiatiska länder, såsom Pakistan, Indien, Turkiet och Armenien. Även i europeiska språk återfinns persiska lånord, till exempel sjal, schack, kebab och paradis.
En språkform som är så nära besläktad med standardpersiskan att den som regel betraktas som en persisk dialekt talas av en betydande del av befolkningen i Afghanistan. Denna språkform benämns dari (fārsi-ye dari) och kan allmänt sägas vara en aning mer konservativ än standardpersiskan. Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan rikssvenskan och finlandssvenskan. Dari talas som modersmål av cirka hälften av den afghanska befolkningen och är även det dominerande språket i huvudstaden Kabul.
I Tadzjikistan är tadzjikiska officiellt språk. Även denna språkform står persiskan mycket nära och betraktas emellanåt som en persisk dialekt. Tadzjikiskan skrivs dock med det kyrilliska alfabetet och har en något annorlunda struktur, i synnerhet när det gäller vokalerna. Skillnaden mellan språkformerna kan liknas vid skillnaden mellan svenska och norska.
Land
-
Bahrain
Bahrain, alternativt Bahrein (svenskt uttal ; البحرين al-Baḥrayn, lokalt uttal ), formellt Konungariket Bahrain (مملكة البحرين Mamlakat al-Baḥrayn ), är en östat belägen i Persiska viken med omkring 1,4 miljoner invånare. Landet består av 33 öar, varav den största, Bahrain, utgör cirka sju åttondelar av landets totala yta och där även landets huvudstad Manama ligger. Bahrain har en maritim gräns mot Qatar och Saudiarabien.
Bahrain är formellt en konstitutionell monarki med ett tvåkammarparlament. USA har en militärbas för sin femte flotta i huvudstaden Manama. -
Förenade arabemiraten
Förenade arabemiraten (دولة الإمارات العربية المتحدة, Dawlat al-Imārāt al-'Arabīyah al-Muttaḥidah; United Arab Emirates, förkortat UAE), är ett land i den sydöstra änden av Arabiska halvön. Det är beläget vid Persiska viken, gränsar till Oman i öster och Saudiarabien i söder, samt delar sjögränser med Qatar och Iran. År 2013 var Förenade arabemiratens totala befolkning 9,2 miljoner varav 1,4 miljoner var emiratier och 7,8 miljoner utlänningar.
Landet etablerades den 2 december 1971 och är en federation bestående av sju emirat (motsvarande furstendömen). Varje emirat styrs av en ärftlig härskare som tillsammans bildar det federala högsta rådet, det högsta lagstiftande och verkställande organet i landet. En av härskarna väljs till president i Förenade arabemiraten. De ingående emiraten är Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Fujairah, Ras al-Khaimah, Sharjah och Umm al-Qaywayn. Abu Dhabi är huvudstad i Förenade arabemiraten. Islam är den officiella religionen och arabiska är det officiella språket. Sharialagar är en betydande källa till Förenade arabemiraten lagstiftning.
