Karta - Mount Kenya National Park

Mount Kenya (gĩkũyũ: Kirinyaga; embu: Kirenia; maa: Ol Donyo Keri; meru: Kirimara) är med toppen Batian på 5 199 m ö.h. det högsta berget i Kenya och det näst högsta i Afrika, efter Kilimanjaro. Mount Kenya är beläget i landets centrala del, strax söder om ekvatorn, ungefär 170 kilometer nord-nordost om Nairobi, Kenyas huvudstad. Berget kan ses från staden vid klart väder. Berget har gett namn åt landet Kenya.

Mount Kenya är en slocknad stratovulkan, som skapades ungefär tre miljoner år efter att östafrikanska gravsänkesystemet bildats. För några tusen år sedan var toppen täckt av en glaciär. Det har gjort att sluttningarna av Mount Kenya är väldigt eroderade, med flera dalar som strålar ut från bergets topp. Nuförtiden finns det 11 små glaciärer i toppområdet, vilka dock håller på att försvinna. Berget är viktigt för vattenförsörjningen till stora delar av Kenya.

Vulkanen har länge varit helig för kikuyu-, meru- och embufolken, som har haft sina hemländer runt berget. Berget tros av massajerna vara guden Ngais hem.

De första européerna anlände till vulkanen 1849, då missionären Johann Ludwig Krapf såg berget, Världens forskare var länge skeptiska till att någon sett snö så nära ekvatorn. Att Mount Kenya fanns blev dock bekräftat 1883 och vulkanen blev undersökt för första gången under 1887. Mount Kenya bestegs slutligen 1899 av en klättringsexpedition ledd av Halford John Mackinder. Nuförtiden finns det många vandrings- och klättringsleder uppför berget. Det finns även bandas, raststugor, på vulkanens sluttningar.

Mount Kenya som stratovulkan var aktiv från pliocen till pleistocen. Den ursprungliga kratern var då troligen över 6 000 meter hög; högre än Kilimanjaro. Sedan den slocknade har två större nedisningsperioder inträffat, vilket framgår av två rejäla ringar av morän nedanför glaciärerna. Den lägre moränen ligger på runt 3 300 m ö.h. Bergets lägsta sluttningar har dock aldrig varit nedisade. Nu är de odlade eller skogbevuxna. De utmärker sig genom V-formade dalar med branta sidor och många tillflöden. Högre upp på det nuvarande myrlandet har ispåverkan gjort dalarna grundare med U-formade platta bottnar. Numera når glaciärerna inte nedanför 4 650 m ö.h. Gregory föreslog redan 1894 att en heltäckande ishätta på toppen en gång eroderat ned topparna till vad de numera är.

Mount Kenyas toppar är nästan alla av vulkaniskt ursprung. Flertalet befinner sig nära toppkonens centrum. De centrala är en vulkanisk plugg som har motstått glacialerosion. Topparna har en alpin prägel av sitt knaggliga utseende att döma. Typiskt för alpin terräng uppstår de högsta topparna och isolerade spetsiga tinnar vid skärningspunkter mellan kammar.

När Mount Kenya var aktiv förekom även viss satellitaktivitet. Den nord-östra sidan av berget har många gamla vulkanpluggar och kratrar. Den största, Ithanguni, hade till och med en egen ishätta, när huvudtopparna var täckta av is. Runda kullar med branta sidor finns det också gott om i detta område, vilka är troliga rester efter små igensatta öppningar.

De centrala topparna har bara några få mossor, lavar och små alpina växter som växer i klippskrevorna. Längre bort från mitten är de vulkaniska propparna täckta av vulkanisk aska och jord. Vegetationen på dessa toppar är typisk för den vegetationszon som de befinner sig i.

De högsta topparna är Batian 5 199 m ö.h., Nelion 5 188 m ö.h. och Pt Lenana 4 985 m ö.h.. Batian och Nelion ligger bara 250 m därifrån, men är separerade från Lenana genom Gates of Mist passet, vilket är ungefär lika djupt. Coryndon Peak 4 960 m ö.h. är därnäst högst, men olikt de föregående topparna bildar den inte en del av den centrala pluggen.

Andra toppar omkring den centrala pluggen innefattar Pt Piggot 4 957 m ö.h., Pt Dutton 4 885 m ö.h., Pt John 4 883 m ö.h., Pt John Minor 4 875 m ö.h., Krapf Rognon 4 800 m ö.h., Pt Peter 4 757 m ö.h., Pt Slade 4 750 m ö.h. och Midget Peak 4 700 m ö.h.. Alla dessa har en brant pyramidal form.