Färöiska

Färöiska
Färöiska (føroyskt mál, uttalas [ˈføːɹɪst] eller [ˈføːɹɪʂt]) är ett västnordiskt språk som talas av ca 75 000 människor, främst av de 53 000 invånarna på Färöarna men även av färöiska utvandrare och deras ättlingar, framför allt i Danmark. Färöiska är sedan 1937 officiellt språk på Färöarna, även om danska fortfarande spelar en betydelsefull roll på den självstyrande ögruppen.

Färöiska tillhör de nordiska språken, som i sin tur är en del av den germanska gruppen inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Färöiskan har, liksom isländska och det numera utdöda språket norn, utvecklat sig från de gammalnorska dialekterna som nybyggarna under vikingatiden hade med sig från västra Norge. Skriven färöiska har många likheter med skriven isländska, medan de talade varianterna av de båda språken skiljer sig mer åt.

Senast på 900-talet ska språket ha varit relativt likt i hela Norden, även om vissa dialektvariationer fanns. Dessa blev mer och mer distinkta, och man kunde börja att dela in dialekterna i tre huvudgrenar; västnordiska i Norge, Island och de övriga öarna i Nordatlanten; östnordiska i Danmark, Sverige och i vissa områden på den östra sidan av Östersjön, samt gutniska på Gotland. Övergången mellan de olika grupperna efter geografi var inte klart markerad, och följde inte de politiska gränserna.

Det gamla norska skriftspråket gick under, och blev länge ersatt av danska, och även färöiska blev i många hundra år bevarat endast genom muntligt tal. Husaviksbrevet, daterat till år 1407, är den sista färöiska skriften på över 300 år. Historiskt är färöiska ett mellanting mellan isländska och västnorska dialekter, som från mitten av 1800-talet utvecklades till ett skriftspråk. Under den första halvan av 1000-talet blev Färöarna underlagda den norska kronan som ett län. 1380 inlemmades Färöarna i Danmark-Norge. Danskan blev ganska snart administrationsspråket. Färöiska förblev en talad dialekt, medan skriftspråket förblev danska. I avsaknad av skriftliga källor vet man inte riktigt hur färöiska utvecklades under denna period, men man vet att språket började att gå skilda vägar från det norska språket, och blev därmed distinktare.

Då Jens Christian Svabo (1746–1824) från 1770-talet och utöver gjorde sina nedteckningar av färöiska dikter, och skrev ett utkast för en ordbok, så fanns det inte något skriftligt material mellan åren för Svabos arbete och 1407. I nationalromantiken som började strax efter, började man, som på många andra platser i Norden, att samla in den lokala folkkulturen, som på Färöarna bestod av dikter, folksånger och sagor. Viktiga namn i denna period var Henrik Schröter (1771–1851) och V. U. Hammershaimb (1819–1909). Ortografin förbättrades och en språkinlärning skapades. En färöisk dikt trycktes i en svensk tidskrift 1814. Det var den första gången en färöisk text trycktes, tidigare uppteckningar av färöiska var handskrivna.

Skolplikten som infördes 1844 försvagade det färöiska språkets ställning ytterligare, och det saknades fortfarande färöiskt material.

Land
  • Färöarna
    Färöarna (färöiska Føroyar, svensk översättning "Fåröarna"; danska Færøerne) är en ögrupp norr om Brittiska öarna som liksom Grönland ingår i det danska kungariket. Dock är Färöarna självstyrande i många lokala frågor sedan 1948 och har egen frimärksutgivning sedan den 1 april 1976. Färöarna och Grönland står utanför Europeiska unionen, trots att resten av det danska riket är med. Färöarnas kultur är i huvudsak nordisk.

    Färöarnas nationaldag infaller den 29 juli (Olofsdagen). År 2016 blev den färöiska flaggan officiell vid alla offentliga byggnader i stället för, som tidigare, den danska flaggan. Färöarnas flagga har varit i bruk sedan 1931 och blev officiell 1948.