Tuvalu (tuvaluanska Tuvalu) är en stat i Polynesien i sydvästra Stilla havet.
Tuvaluöarna beboddes av polynesier sedan 1000-talet f.Kr. Ordet Tuvalu betyder grupp om åtta och syftar på att ursprungligen var åtta av de nio atollerna bebodda. Den spanske upptäcktsresanden Álvaro de Mendaña de Neira blev den 16 januari 1568 den förste europé att besöka Nui och Niulakita den 29 augusti 1595. Även brittiske John Byron upptäckte några öar 1764 och som då namngav öarna Lagoon Islands. Den 5 maj 1781 upptäckte spanske Francisco Antonio Maurelle även Nanumanga.
I maj 1819 upptäcker amerikanske Arent de Peyster (på ett brittiskt fartyg) Nukefetau som då får namnet Peysteröarna och Funafuti som då fick namnet Elliceöarna. Den 6 november 1821 upptäckte amerikanske George Barrett även Nukulaelae. 1841 besöktes några öar av den amerikanska United States Exploring Expedition. Kring 1860 anlände de första missionärerna från den brittiska London Missionary Society till området. Elliceöarna hamnade 1877 under brittisk överhöghet där de i oktober 1892 deklarerades ett brittiskt protektorat och införlivades i Gilbert och Elliceöarna och från 1916 blev området en egen koloni.
Under andra världskriget användes öarna av USA som plats för flygfält. 1949 bosatte sig emigranter från den då överbefolkade Niutaoön på den då obebodda Niulakitaön. I oktober 1975 erhöll öarna viss autonomi och införlivades en kort period i det Brittiska Västra Stillahavsterritoriet fram till 1976. Namnet ändras nu åter till Tuvalu. Den 1 oktober 1978 återfår nationen Tuvalu sitt oberoende och blir medlem i Samväldet. Den 7 februari 1979 slöts ett vänskapsfördrag med USA som då gav upp sina och erkände Tuvalus anspråk på öarna Funafuti, Nukefetau, Nukulaelae och Nurakita (Niulakita) som del av Tuvalu. Fördraget trädde i kraft den 23 september 1983.
.jpg)
