Tunis (Délégation de la Médina)
Tunis, på grekiska Tynes, grundades av fenicier och anses vara äldre än Karthago, under vilket det lydde. När Karthago förstördes år 146 f.Kr. förstördes även Tunis, men återuppbyggdes av romarna under namnet Thuni, vilket senare blev Tunes. Först efter arabernas erövring inleddes dess politiska och ekonomiska betydelse. Det var landningsplats för pilgrimer från Andalusien till Kairouan, och ett av de aghlabidiska furstarnas residens. På 900-talet plundrades det flera gånger under fatimidernas strider mot sunniterna, och på 1200-talet var det ett viktigt centrum i hafsidernas rike.
1534 intogs Tunis av Osmanska riket, och mellan 1535 och 1569 samt 1573 och 1574 tillhörde det Spanien. 1705 gjorde sig beyen av Tunis staden de facto-självständig från osmanerna och grundade en lokal dynasti. Efter att Frankrike hade invaderat Tunisien 1881 blev staden säte för en fransk generalresident, och ockuperades under andra världskriget av Tyskland under vintern 1942-1943. 1956 blev staden huvudstad i det självständiga Tunisien.