Samoaöarna (Independent State of Samoa)
 |
 |
| Samoas flagga | |
Samoaöarna beboddes av polynesier sedan 1000-talet f.kr. under Lapitakulturen.
Den nederländske upptäcktsresanden Jacob Roggeveen blev den 13 juni 1722 den förste europé att besöka Samoaöarna. Franske Louis Antoine de Bougainville besökte området 1768 och som då namngav öarna "Iles Navigateurs".
Samoaöarna hamnade sedan mitt i USA, Storbritannien och Kejsardömet Tyskland rivalitet över området när dessa etablerade kolonier i Stilla havet. År 1880 slöt USA, Storbritannien och Tyskland ett avtal som innebar att Malietoa Talavou erkändes som kung över ögruppen och gav honom en "regering" med en representant från vart och ett av de tre länderna. Malietoa Talavou dog kort efteråt och efterträddes av sin son Laupepa.
1899 reglerade slutligen stormakterna sina konflikter genom Berlinfördraget där Samoa delades mellan USA och Kejsardömet Tyskland.
Den västra delen hamnade under tysk överhöghet fram till första världskriget då Nya Zeeland annekterade området och som sedan förvaltade öarna fram till den 1 januari 1962 då nationen Västra Samoa återfick sitt oberoende som första område i Söderhavet.
Den östra delen hamnade under amerikansk överhöghet och har varit ett amerikanskt territorium ända sedan dess.
