Odessa (Odesa)
 |
 |
Redan i gamla tider fanns bebyggelse i detta område. Stadens moderna historia började då turkarna grundade fästningen Khadjbej på 1300-talet. En tatarbosättning är omtalad 1415. Området var en del av Polsk-litauiska samväldet och från år 1764 en del av Osmanska riket.
Några år senare, 1791, blev området en del av det ryska kejsardömet, då under namnet Chadzjibej (ry. Хаджибей). En hamnstad började byggas 1794 på land som 1789 annekterats av Kejsardömet Ryssland från Osmanska riket. Staden fick året därpå, 1795, sitt nuvarande namn, Odessa. Namnet hämtades från den forntida grekiska kolonin Odessos. Under guvernören Armand Emmanuel du Plessis de Richelieu, senare fransk statsminister, uppfördes här en stad, som 1814 hade 35 000 invånare.
Staden fortsatte att växa snabbt, särskilt under åren 1817–1859 då Odessa var frihamn, och dess betydelse ökade genom den 1866 anlagda järnvägen till Kiev och Charkiv. År 1852 fanns här 97 000 invånare och 1900 449 673. I takt med industrialiseringen av staden växte särskilt en stor fattig arbetarbefolkning fram i staden. 1865 fick staden ett universitet.
I samband med Ryska revolutionen 1905 utbröt våldsamma strider i Odessa, och befolkningen minskade med 80 000, men var 1912 åter uppe i 631 040. Efter Kerenskijregimens fall 1917 var Odessa länge en härd för kontrarevolutionära trupper och utländska invasionstrupper. Först 1920 lyckades Röda armén ta kontrollen över staden, vars befolkning då sjunkit till 314 480.
Odessas bebyggelse skadades svårt under andra världskriget. Efter belägringen av Odessa utplånades större delen av den judiska befolkningen i Odessamassakern den 22–24 oktober 1941 av tyska och rumänska styrkor, hjälpta av ukrainska medlöpare. 30 000 människor mördades i massakern. Mellan 1941-1944 ockuperades staden av rumänska trupper, för att i april 1944 återtas av Röda armén.
Den 25 januari 2023 utsågs Odessas historiska centrum till världsarv av Unesco.
