Museumsinsel (Museum Island)
Museumsinsel är en benämning på norra delen av ön Spreeinsel i floden Spree i centrala Berlin, Tyskland. Den har fått sitt namn av de statliga museerna på ön, som anses tillhöra de mest betydelsefulla i världen.
Den norra delen av Spreeinsel som idag utgör Museumsinsel var under medeltiden en sankt belägen flodäng, vilket är förklaringen till de besvärliga markförhållandena i området. Den södra, uppströms och något högre belägna delen av Spreeinsel kom under 1200-talet att bebyggas med staden Cölln, medan den norra delen senare under medeltiden blev det kurfurstliga slottets trädgård. Under 1600-talet kanaliserades den västra armen av Spree, så att Kupfergraben i sitt nuvarande lopp uppstod och torrlade den norra delen av ön. Mellan Spree och Kupfergraben uppstod Cöllnischer Werder, där under andra halvan av 1600-talet en lustträdgård anlades.
Området kom under århundradena att få olika användningsområden: under kurfurst Fredrik Vilhelm av Brandenburg och dennes son kung Fredrik I av Preussen låg här Pomeranzenhof, ett orangeri för medelhavsfrukter, palmer och exotiska växter som var nödvändigt för att hålla de värdefulla dekorativa växterna vid liv på vintern. I samband med Berlins utbyggnad till fästningsstad 1658–1683 kom den gamla vallgraven Köllner Stadtgraben att ledas om mot Spree innanför den trettonde bastionen. Denna förbindelsekanal mellan Kupfergraben och Spree behölls som kanal även efter att fästningsverken rivits och norra Spreeinsel var därför vid denna tid en separat ö. Under "soldatkungen" Fredrik Vilhelm I av Preussen när hovlivet genomgick drastiska nedskärningar kom området istället att bebyggas med lagerlokaler, och vid kajen installerades en vridbar kran för lastning och lossning av fartyg på floden. 1776 uppfördes ett mjöllager och senare även ett saltmagasin.
Den handelsinriktade verksamheten i området kom först under 1800-talet att successivt ersättas med museumsbyggnader.
1841 tillägnade kung Fredrik Vilhelm IV av Preussen området för "konst och vetenskap" och byggnader uppfördes under flera preussiska kungar. Deras konst- och arkeologisamlingar gjordes om till en stiftelse efter 1918; Stiftung Preussischer Kulturbesitz, vilken förvaltar samlingarna och museerna idag.
De preussiska samlingarna delades upp under kalla kriget, men återförenades igen efter Tyska återföreningen 1990. År 1999 blev Museumsinsel uppsatt på Unescos världsarvslista.
Museumsinsel omfattar idag Altes Museum, Neues Museum, Alte Nationalgalerie, Bode-Museum och Pergamonmuseum. År 2019 invigdes entrébyggnaden James-Simon-Galerie och 2020 invigdes Humboldt Forum med Ethnologisches Museum och Museum für Asiatische Kunst.
Den norra delen av Spreeinsel som idag utgör Museumsinsel var under medeltiden en sankt belägen flodäng, vilket är förklaringen till de besvärliga markförhållandena i området. Den södra, uppströms och något högre belägna delen av Spreeinsel kom under 1200-talet att bebyggas med staden Cölln, medan den norra delen senare under medeltiden blev det kurfurstliga slottets trädgård. Under 1600-talet kanaliserades den västra armen av Spree, så att Kupfergraben i sitt nuvarande lopp uppstod och torrlade den norra delen av ön. Mellan Spree och Kupfergraben uppstod Cöllnischer Werder, där under andra halvan av 1600-talet en lustträdgård anlades.
Området kom under århundradena att få olika användningsområden: under kurfurst Fredrik Vilhelm av Brandenburg och dennes son kung Fredrik I av Preussen låg här Pomeranzenhof, ett orangeri för medelhavsfrukter, palmer och exotiska växter som var nödvändigt för att hålla de värdefulla dekorativa växterna vid liv på vintern. I samband med Berlins utbyggnad till fästningsstad 1658–1683 kom den gamla vallgraven Köllner Stadtgraben att ledas om mot Spree innanför den trettonde bastionen. Denna förbindelsekanal mellan Kupfergraben och Spree behölls som kanal även efter att fästningsverken rivits och norra Spreeinsel var därför vid denna tid en separat ö. Under "soldatkungen" Fredrik Vilhelm I av Preussen när hovlivet genomgick drastiska nedskärningar kom området istället att bebyggas med lagerlokaler, och vid kajen installerades en vridbar kran för lastning och lossning av fartyg på floden. 1776 uppfördes ett mjöllager och senare även ett saltmagasin.
Den handelsinriktade verksamheten i området kom först under 1800-talet att successivt ersättas med museumsbyggnader.
1841 tillägnade kung Fredrik Vilhelm IV av Preussen området för "konst och vetenskap" och byggnader uppfördes under flera preussiska kungar. Deras konst- och arkeologisamlingar gjordes om till en stiftelse efter 1918; Stiftung Preussischer Kulturbesitz, vilken förvaltar samlingarna och museerna idag.
De preussiska samlingarna delades upp under kalla kriget, men återförenades igen efter Tyska återföreningen 1990. År 1999 blev Museumsinsel uppsatt på Unescos världsarvslista.
Museumsinsel omfattar idag Altes Museum, Neues Museum, Alte Nationalgalerie, Bode-Museum och Pergamonmuseum. År 2019 invigdes entrébyggnaden James-Simon-Galerie och 2020 invigdes Humboldt Forum med Ethnologisches Museum och Museum für Asiatische Kunst.
