Maine
De ursprungliga invånarna i territoriet som nu är Maine var den Algonkinspråkiga befolkningen. De första europeiska bosättarna var en grupp fransmän år 1604. Den första engelska bosättarna i Maine, den kortlivade Pophamkolonin, etablerades av Plymouth Company år 1607. Ett antal engelska bosättningar etablerades längst Maines kust på 1620-talet, trots att det bistra klimatet, förluster, och konflikter med lokalbefolkning gjorde att många strök med under åren. Vid 1700-talets början hade bara ett halvt dussin europeiska bosättningar överlevt. Patrioter och brittiska trupper kämpade om Maines territorium under amerikanska revolutionen och 1812 års krig. Maine var en exklav i Massachusetts till 1820, då, som ett resultat av den växande befolkningen och politiska överenskommelser angående slaveri, blev den 23:e delstaten den 15 mars 1820, i samband med Missourikompromissen.
Maine är den enda amerikanska delstaten vars namn är enstavigt, och den enda delstat som bara gränsar till en annan delstat.
De första europeiska bosättningarna i Maine gjordes runt 1620. År 1677 köptes området av Massachusetts Bay kolonin och sen blev Maine ett distrikt inom Massachusetts, och i samband med Missourikompromissen år 1820 blev Maine en egen delstat. Jordbruk, fiske och skeppsbyggande samt träindustri och pappersindustri var tidigt viktiga näringar, och under 1800-talet tillkom textilindustri. Under 1900-talet hade Maine ofta ekonomiska problem. Politiskt har republikanerna dominerat från inbördeskriget till mitten av 1950-talet, men därefter har de och demokraterna varit jämnstarka.