Karta - Jämtland (Jämtland County)

Jämtland (jämtska: Jamtlann [²jampl̪æn̪ː]) är ett landskap i södra Norrlands inland i mellersta Sverige. Jämtland gränsar i väster till Tröndelag i Norge, i nordöst till Lappland, i öster till Ångermanland och i söder till Härjedalen och Medelpad. Jämtland utgör 8,2 procent av Sveriges landyta, 34 009 kvadratkilometer och är Sveriges till ytan näst största landskap. Jämtland har en befolkning på cirka 118 000 personer, och landskapet är ett av de landskap i Sverige med flest personer bosatta på landsbygden. Emellertid bor majoriteten av befolkningen i den tätbefolkade Storsjöbygden.

Jämtland var under vikingatid en självstyrande bonderepublik, med ett av världens äldsta parlament, Jamtamot. Området blev därefter norskt 1178, och var så i mer än 450 år. Jämtland har tillhört Sverige sedan freden i Brömsebro, men först 1699 räknades jämtarna som jämbördiga med personer från de gamla svenska provinserna. Kung Carl XVI Gustaf var under sin prinstid hertig av Jämtland, en titel han ibland fortfarande använder sig av.

Historiskt, socialt och politiskt har Jämtland utgjort ett undantagsområde mellan Norge å ena sidan och Sverige å den andra, något som symboliseras i landskapsvapnet där älgen (Jämtland) attackeras från väster av en hund (Norge) och från öster av en falk (Sverige). Landskapets centrala position på Skandinaviska halvön har gjort att det har kännetecknats av inflyttning och kulturellt inflytande från främst Tröndelagen i väster (och därifrån vidare till övriga syd- och Mellannorrland) och ekonomiska relationer med de svenska landskapen i öster och söder under järnåldern, samt omväxlande politiska relationer åt båda håll. Jämtlands statstillhörighet skiftade inte mindre än 13 gånger under perioden 1563–1677. De västliga historiska och kulturella förbindelserna har bland annat givit upphov till benämningen Öst-Tröndelag, för att uttrycka samhörigheten med Tröndelagen och Härjedalen. Då Jämtland inte alltid tillhört Norrland och Sverige betraktade Jämtlands befolkning sig förr inte som norrlänningar. Parallellt med en alltjämt stark jämtländsk identitetet och bibehållna kontakter västerut i landskapet betraktar sig stora delar av befolkningen i Jämtlands län (som även omfattar Härjedalen, delar av Hälsingland och Ångermanland) idag som del av Norrland.

Jämtland har fått sitt namn från folkslaget jämtar. Det äldsta kända belägget för landskapet är eotalont (normaliserad fornnordiska: Jamtaland) från Frösö runsten som restes under tidigare delen av 1000-talet. Roten till jämte (fornvästnordiska: jamti) och därmed Jämtland är den urgermanska stammen emat- (jämför med det tyska adjektivet emsig) med betydelsen flitig, uthållig, hårt arbetande och trägen. Fornspråkets förled eota (jamta) är genitiv pluralis av folkslaget jämtar.

Jämtland har också en landnamsman, den som först tar ett land i besittning. I sin Heimskringla (Håkan den godes saga) från 1200-talet berättar Snorre Sturlasson om Kettil Jamte, en son till Anund jarl från Sparbu i Tröndelag, som drog österut över Kölen med en mängd folk och sin boskap vid mitten av 700-talet. De röjde skogen och byggde där stora härader kring Storsjöbygden. Området kallades därefter Jamtaland. Enligt den berättelsen var det Kettil Jamtes ättlingar som kom att bära folknamnet jämtar. En alternativ förklaring skulle kunna grundas i den omfattande järnframställningen före vikingatid. En folketymologisk teori är att det skulle ha att göra med landskapets platta delar i Storsjöbygden på grund av likheterna mellan "jämt-" och adjektivet "jämnt" (av urgermanskt *ebna ). Den här sista, men mest spridda, teorin är emellertid språkligt omöjlig, eftersom det här snarare skulle ge namnet "Jämnland" utan t.

t:et bort och formen Jamplann (då nd assimilerades till nn) uppstod. Den formen var allmän i äldre tid och brukbar i jämtskt talspråk in på 1900-talet, då en modifierad version, Jamtlann blev vanligare. Den svenska stavningen med ä tillkom när bokstaven var "modärn" under tidigt 1900-tal. Den förändringen ändrade emellertid inte uttalet. I danskt skriftspråk (och således även bokmål) har man bevarat stavningen med e. Områden som Jemtland i Ringsaker, Norge och Jemtland i Maine, USA bildades av emigrerade jämtar innan förändringen uppstod.