Karta - Buckinghamshire

Buckinghamshire (förkortat Bucks) är ett grevskap i regionen Sydöstra England. Huvudort är Aylesbury.

Buckinghamshire är indelat i fem distrikt: Aylesbury Vale, Chiltern, Milton Keynes, South Bucks och Wycombe. Milton Keynes är sedan 1997 en enhetskommun (unitary authority) och räknas därför endast till Buckinghamshire i ceremoniella sammanhang.

University of Buckingham, Englands enda privata universitet, är beläget i Buckingham.

Det ceremoniella grevskapet gränsar mot Oxfordshire, Northamptonshire, Bedfordshire, Hertfordshire, Berkshire och Greater London. I kommunreformen 1974 förlorade Buckinghamshire Slough och Eton till Berkshire. Dessa områden ingår i enhetskommunerna Slough och Windsor and Maidenhead sedan 1998.

Buckinghamshire är ett jordbruksgrevskap som omfattar en del av Chiltern Hills i söder och Vale of Aylesbury i norr. Den högsta punkten är Coombe Hill nära Wendover som befinner sig 267 meter över havsytan. Det har bördiga jordbruksmarker med många lantegendomar, särskilt de som tillhörde familjen Rothschild under 1800-talet. Industrin är mestadels jordbruksbaserad, med möbeltillverkning traditionellt baserad i High Wycombe, läkemedelstillverkning, tjänste- och distributionsindustri. Det finns några områden i söder där de boende pendlar till London.

Namnet Buckinghamshire har sitt ursprung i fornengelskans beteckning för Buccas hems distrikt (scire). Buccas hem syftar på Buckingham i norra delen av countyt, och har uppkallats efter en anglosaxisk jordägare. Grevskapet har haft detta namn sedan omkring 1100-talet, men själva grevskapet har existerat sedan det var en del av kungariket Mercia.

En del av bosättningar i Buckinghamshire är från en äldre tid än den anglosaxiska perioden. Aylesbury, till exempel, anses ha funnits minst sedan 1500 f.Kr.. Det finns många platser som fortfarande har sina brittiska namn (Penn, Wendover), eller en sammansättning av brittiska och fornengelska element (Brill, Chetwode, Great Brickhill), och det finns förromerska jordverk över hela grevskapet. En av de mest legendariska kungarna över britterna, Cunobelinus, hade en fästning i området (vars vallar fortfarande finns kvar) och gav namn åt en grupp byar som kallas the Kimbles.

Det romerska inflytandet i Buckinghamshire märks tydligast på de romerska vägarna som löper genom grevskapet. Watling Street och Akeman Street korsar grevskapet från öster till väster, och Icknield Way följer Chiltern Hills. De förstnämnda var viktiga handelsvägar som förband London med andra delar av romerska Britannien, och den senare användes som försvarslinje, även om den kan ha varit en påbyggnad av en mycket äldre väg.

Den enskilda folkgrupp som antagligen hade det största inflytandet över Buckinghamshires historia var dock anglosaxarna. De gav inte bara grevskapet och de flesta platserna sina namn, utan även dess moderna geografi är till stora delar som den var under den anglosaxiska perioden. Ett av de stora slagen som nämns i Anglo-Saxon Chronicle utkämpades mellan Cerdic av Wessex och britterna vid Chearsley, inte mindre än tre helgon från denna period föddes i Quarrendon och i slutet av den anglosaxiska perioden uppfördes ett kungligt slott vid Brill. Grevskapets rikedom noterades i Domesday Book 1086.

Plantageneterna fortsatte att utnyttja grevskapets välstånd. Vilhelm erövraren lade beslag på de flesta godsen åt sig själv och sin familj. Odo av Bayeux, Vilhelms halvbror, blev en stor jordägare i området. Många gamla jaktmarker blev kungens egendom. Den gamla traditionen att föda upp svanar i Buckinghamshire för kungens nöjes skull blev senare heraldisk grund för grevskapets vapensköld.