Karta över Nordmakedonien, med Bitola i söder. Bitola (makedonsk kyrillisk skrift: Битола; serbiska, kroatiska: Битољ, Bitolj; turkiska: Monastir; albanska: Manastiri; grekiska: Μοναστήρι, Monastíri) är en universitetsstad i södra Nordmakedonien, nära gränsen mot Grekland. Det är landets näst största stad (efter Skopje) med 74 550 invånare (2002).
Bitola är kommunhuvudort i Bitola kommun.
I närheten av Bitola stadscentrum finns en forntida stad som grundades av Alexander den stores far, Filip II av Makedonien, under mitten av 300-talet f.kr. Staden var viktig för Makedonien eftersom den gränsade med Epirus i väst och med den Paioniska regionen i norr. I mitten av 100-talet tog Romarriket över Heraclea-Lyncestis och en av Romarrikets viktigaste vägar, Via Egnatia, som gick från nuvarande Istanbul till Rom, passerade genom Heraclea-Lyncestis där staden var ett av de viktigare stoppen. Staden var ett viktigt episkopalt säte under kristendomens tidiga period men efter 600-talet började staden successivt överges efter en jordbävning och attacker av små grupper slaver. Den romerska kejsaren, Hadrianus, lät bygga en amfiteater i staden som användes för gladiatorstrider och det fanns tre burar som kunde hushålla lejon och en tunnel som ledde lejonen ut i amfiteatern. Under slutet av 1300-talet blir Bitola en del av Serbien under Stefan Dušan. Staden blir av osmanerna benämnd som Monastır efter deras erövring under 1400-talet. Då Serbien erövrade staden efter balkankrigen fick staden namnet "Bitolj" efter det slaviska ordet "obitel" som betyder kloster. På makedonska är ordet kloster "manastir".
