Karta - Apulien (Puglia)

Apulien (Puglia, Apulia) är en region i södra Italien. Huvudort är Bari. Regionen hade cirka 3,91 miljoner invånare (2022), på en yta av 19 541 km².

Regionen gränsar till Adriatiska havet i öst, Joniska havet i sydost och Otrantosundet och Tarantobukten. Apulien har även landgräns mot de italienska regionerna Molise i nord, Kampanien i väst och Basilicata i sydväst samt maritim gräns mot Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Grekland och Montenegro.

Apulien är en av de rikaste regionen på arkeologiska fynd. Regionen koloniserades först av den mykenska kulturen. På 700-talet f.Kr. expanderande antikens Grekland tills de nådde området Taranto och Salento i Magna Graecia. Apulien var skådeplatsen för andra puniska kriget år 218–202 f.Kr.

Under medeltiden betecknades ofta hela södra Italien med namnet Apulien särskilt efter den tid, då normanderna där slog sig ned. Robert Guiscard blev i mitten av 1000-talet av påven gjord till hertig af Apulien Från det sena 1100-talet och under 1200-talet var regionen en favorithemvist för kejsarna av Hohenstaufen, särskilt Fredrik II. En rad av borgar byggdes av honom, inklusive Castel del Monte.

Efter 1282, då ön Sicilien förlorades blev Apulien en del av det nya kungariket Neapel och var det till Italiens enande på 1860-talet. Kungariket var självständigt under huset Anjou från 1282 till 1442, och sedan en del av kungariket Aragoniens ägor till 1458 då det åter blev självständigt under huset Trastámara till 1501. Som ett resultat av det fransk-spanska kriget 1501-1504 kom Neapel åter under aragonskt styre och tillhörde det spanska riket mellan 1504 och 1714. Kungariket Neapel var år 1799 ockuperat av Napoleons Frankrike som Parthenopeiska republiken. År 1808 slogs Neapel och Sicilien åter tillsammans som kungariket Bägge Sicilierna tills enandet.

År 1861 blev regionen en del av kungariket Italien vid Italiens enande.